Jag och ett gäng kompisar är ute och kastar snöbollar på varandra. Då kommer en kille som jag tycker om, men han har sagt att han inte är intresserad av mig på det sättet. Men så helt plötsligt verkar han jätte intresserad och vill ha en puss. Jag vill så jätte gärna, men av någon anledning så vågar jag inte. Det är som att jag inte vill att de andra ska se. Vi åker iväg och festar och han fortsätter visa intresse. Dagen efter vaknar jag i vad jag trodde var hemma hos honom. Jag var skit glad att han faktiskt ville ha mig nu. Men så kommer en helt främmande man in från köket och försöker krama mig. Jag vill inte och fattar inte vad som hade hänt. Då vinkar han till lägenhets huset på andra sidan och där inne står massor som jag känner och hejar på honom. Jag skäms galet och tar mina grejer och springer där ifrån. Sen vaknade jag!
Jag och en kompis var skit fulla på stan och skulle gå till någon som skulle skjutsa hem oss. Det var jätte många brudar som raggade på honom, men han ville inte ha någon. Sen när vi kom fram till dom som skulle köra oss så bara åkte dom iväg när alla förutom jag hade satt sig i bilen. Så jag börja traska mot hemmet. Då kommer mamma från ingenstans och är jätte orolig och undrar varför jag inte svarade i telefonen. Den hade jag visst glömt hemma. Hon gör mig sällskap hem och på vägen dit så stannade vi på en restaurang för att låna toaletten. Inne på toan kände jag att det ömmade på revbenen på vänster sida, så jag lyfte upp tröjan för att kolla. Då var jag jätte råd och hade som förhårdningar, blåsor och sårskorpor lite under bröstet. Blev jätte rädd men vågade inte säga något. När vi kom hem så var min kompis redan där och han bara garvade åt att jag hade fått gå hem. Då visade jag mina märken på revbenen och han blev både äcklad och rädd. Sen visade jag resten av familjen och mamma var helt säker på att det var cancer. Så vi bokade tid hos läkaren och när vi skulle gå dit så följde pappa med och han skulle ta våran schäfer Rocky på en promenad. Vi skämtade om att vi skulle skaffa fyra till så alla i familjen hade en schäfer. Sen vaknade jag! Var lite sorgligt att drömma om våran hund Rocky då han inte lever längre. :/
Jag var på väg hem från en träning, då ser jag min syster lasta in något i hennes bil. Jag gick fram för att hjälpa henne och då var det en död människa. Jag frågade vad hon höll på med och hon sa att det var en olyckshändelse och att hon var tvungen att gömma kroppen. Jag får panik och försöker hjälpa henne och då kommer en kompis som också var på gymmet. Vi lyckas precis få ner kroppen när hon kommer fram, men så har min mobil trillat ner i bagageluckan och den ringer när hon stod och pratade med oss. För att det inte skulle se konstigt ut så fick jag öppna lite försiktigt och ta upp telefonen. Men man såg på hennes min att hon fattade att det var något mysko, sen började hon springa. Både syrran och jag sprang efter och tänkte mörda henne med för att hon inte skulle säga något, men hon hann undan. Både syrran och jag fick panik och jag bestämde mig för att vi skulle dra till våran andra syster och fråga henne hur vi skulle göra. På vägen dit kunde jag inte förstå hur jag ens kunde få tanken att mörda någon. När vi kom fram till syrran så tyckte jag att vi skulle erkänna för polisen vad som hade hänt, jag tänkte att är det en olyckshändelse och man inte har gjort något brott innan så borde det dra ner på fängelse tiden en hel del. Då sa min syster som vi rådfråga, " Ja men det är ju bara om man har mördat en person. ". Jag blev helt förskräckt och fattade att min syster hade mördat massor av personer. Vem var min syster egentligen? Det kändes som jag inte kände henne lägre och min andra syster berättade att hon hade haft det här problemet i flera år och kunde inte sluta mörda folk. Nu visste jag inte vad vi skulle göra längre, även om vi erkände så skulle min syster få sitta i fängelse i flera år. Sen vaknade jag! :D
Var på Viking Line med familjen och av någon anledning hade jag tagit på mig en för kort tunika så min rumpa syntes. Tyckte det var pinsamt och ville köpa något annat att ha på mig. Fick låna syrrans tröja, men det hjälpte knappt och några killar i klädbutiken skrattade åt mig och sa att de aldrig skulle låta sin tjej gå så där. Jag sa att jag inte hade tänkt på att den var så kort, men de tyckte det var slampigt ändå. I klädrummet mötte vi helt plötsligt en annan kompis i från stan. Jag tyckte det var lite komiskt att jag alltid tyckt hon har klätt sig slampigt och så går jag klädd så här. Jag tänkte precis berätta att jag har tagit på mig en för kort tunika så kommer hon ut i en kjol som visar allt. Hon var hel nöjd och gick iväg för att handla. Min syrra tvingade mig prova massa saker jag inte ens ville ha, men sen satt en klänning jätte bra! Sen vaknade jag! :)